Den barmhärtige mäklaren

Såg häromveckan att flera prominenta mäklarfirmor (jag vill minnas att det var Fastighetsbyrån och Notar) lovade att skänka 100 kr för varje såld bostad under december månad till ett välgörande ändamål. Jag vet inte exakt vad genomsnittspriset för en bostad är i Sverige men låt oss, för att vara på den säkra sidan, säga 1 000 000 kronor. Mäklarens arvode är normalt två procent vilket i så fall blir 20 000 kronor. Av dessa lovar man att skänka 100 kronor, alltså 0,005 procent av sitt arvode. Det räcker inte ens till ett glas isvatten när de firar affären på krogen.

Förutom detta hyckleri är det ofattbart att de tror att vi ska reagera positivt på detta. Att vi ska vända oss till just deras mäklarföretag när vi ska sälja. Hur dumma tror de att vi är?!  Livet, och reklamen, är fyllt av obesvarade gåtor. Oavsett det önskar jag eventuella läsare en God Jul.

Let them eat cake

Ibland fattar jag ingenting. Igår publicerade branschtidningen Resumé, helt okritiskt en utomhuskampanj för Unicef, där jag var tvungen att Googla för att förstå vad de ville. Enligt kommunikationschefen på Unicef, Andreas Eriksson, byggde kampanjen på idén “Swisha en bulle” och syftade till att visa omtanke om barnen som svälter. Dessutom var timingen perfekt eftersom det var både “kanelbullens dag” och “internationella barndagen”. Tyckte han. Men vad har nötkräm med andra bullar att göra? Som sagt, efter mycket Googlande, lärde vi oss att Unicef delade ut någon slags proteinrik nötkräm som “nödföda” till svältande barn, alltså inte den Nötcreme som vi sedan 1961 har köpt i godisbutiker. Klart som korvspad. Jag tänker osökt på historien om hur den franska drottningen Marie Antionette svarade när hon fick reda på att det franska folket saknade bröd: – “Let them eat cake” –  eller “Qu’ils mangent du gâteau” som hon egentlige sa. Hade det inte varit effektivare att skicka kampanjbudgeten direkt till de svältande barnen? Och förtjänar inte TBWA som skapade kampanjen åtminstone en kvart i skamvrån? För att gottgöra det kan de väl skicka med sitt arvode.

Utan Comeon! ingen fotboll. (Ingen pizza heller.)

Jag pratade nyss med en släkting som arbetar inom internationell broadcasting (linjär-TV) där han kallt konstaterade att det är få av dessa som kommer att överleva konkurrensen från utbudet på Amazon, Netflix, HBO, Viaplay, Hulu och allt vad de heter. De som kommer att klara sig längst är de som sitter på rättigheterna till olika live-sport evenemang tack vare det överflöd av den infantila spelreklam som vi överöses med före, under och efter evenemangen. Ja, till och med mitt under matcherna, Som fotbollsfantast kan men ju inte heller undgå en majoritet av Europas fotbollsklubbar, t ex klubbarna i Premier League har ett spelbolag som huvudsponsor och att arenareklamen består av värvningskampanjer från Persbrandts favoritspelbolag 365.com, Sveriges stolthet Unibet eller något av de andra hundratals spelbolag som agerar i Europa, även om många av dem har samma ägare, precis som att de flesta spelen är exakt desamma. Det ju sorgligt att se att både Svenska Spel och nu nyligen ATG vill vara med i denna högst oseriösa soppa, helt i moralisk nivå som de öresauktioner och snabblån man numera inte hör något om.

Kanske är det vår smärttröskel som höjts utan att vi tänker på det, eller så är det för att vi till varje pris vill se spelare med löner på några miljoner i veckan tjonga boll. Själv håller jag på Arsenal som i alla fall inte sponsras av spelbolag. Sedan kan man ju fundera över om det är bättre med ett flygbolag från en diktatur och Rwanda som använder sina biståndspengar, bland annat från Sverige, till att sponsra ett fotbollslag i förhoppning att locka till sig fler turister. När det är tillräckligt hårt att vara Arsenal-fan ändå.

P.S. Det blir nog bra mycket billigare att köpa sin pizza direkt från bagar’n på hörnet. D S.

Pessimistiskt om optimism eller kanske tvärtom.

Det är väl typiskt, när man väl snubblar över något riktigt bra så handlar det om en nutid och framtid som inte känns överdrivet attraktiv. Det handlar om boken (om “bok” nu är rätt ord – kanske “pamflett” passar bättre) “The age of earthquakes – a guide to the extreme present.” av Shumon Basar, Douglas Cuopland och Hans Ulrich Obrist. Konstigt nog blir jag glad av att läsa något så sorgligt. Eller så blir jag ledsen av att läsa något så roligt. Eller så har jag helt enkelt drabbats av crisis – ett nytt verb som betyder att man är trött på golbala kriser. Läs!

Gnällbloggen?

Det är inte lätt att vara positiv i dessa tider. Först var sommaren för varm. Sedan regnar det, inte heller bra. Magnum-glassarna blir mindre och dyrare. Isarna fortsätter att smälta samtidigt som över en halv miljon svenskar vill sänka priset på bensin. Ebba Buch Thor börjar låta som Mussolini. Boris Johnson blir ny PM för UK. Bilen har gått sönder. Mina barn tror att det skiter sig för världen om 25 år. Asap Rocky hamnar i fängelse eller får 16 miljoner i skadestånd (välj själv). Och över alltihopa svävar världshistoriens mest ignoranta man, tillika president i USA, som ett stort och svart åskmoln. Vad finns det att vara glad över? Att det är ovanligt mycket hallon i år och att det bor rådjur på tomten? Kanske det.

Postkodlotteriets välgörenhet på din bekostnad.

Dag ut och dag in annonserar Postkodlotteriet om vilka nytta de gör för olika välgörande institutioner och föreningar. I DN är de uppe i den 36:e annonsen i en serie om 56. En helsida i nyhetsdelen av DN kostar normalt 290.000 kronor. Med det antal annonser och att det är sommar (lågsäsong) kan vi anta att de fått 50% rabatt. Kvar blir drygt 7.500.000 att betala. Jag vet inte hur många fler tidningar som Postkodlotteriet annonserar i men låt oss gissa på Expressen, Aftonbladet, GT, Kvällsposten, GP, Sydsvenskan, Stormarknadspress och kanske några till. För att inte överdriva räknar vi på 4 x DN, alltså 30.000.000 kronor. Det var väl generöst av dem för att döva ditt samvete för att du spelar bort dina pengar. Men – kom ihåg, det är dina förluster som betalar för denna “välgörenhet” och att det är dina förluster som betalar för dessa annonser. Om du vill stödja någon välgörande ändamål är det bättre att du skickar dem direkt, i stället för att skicka hälften till Postkodlotteriets ägares plånbok. Eller?