Det är väl typiskt, när man väl snubblar över något riktigt bra så handlar det om en nutid och framtid som inte känns överdrivet attraktiv. Det handlar om boken (om “bok” nu är rätt ord – kanske “pamflett” passar bättre) “The age of earthquakes – a guide to the extreme present.” av Shumon Basar, Douglas Cuopland och Hans Ulrich Obrist. Konstigt nog blir jag glad av att läsa något så sorgligt. Eller så blir jag ledsen av att läsa något så roligt. Eller så har jag helt enkelt drabbats av crisis – ett nytt verb som betyder att man är trött på golbala kriser. Läs!
Recent Comments