Making ideas fly
I mitten av 90-talet bestod SAAB Aerotech (nu Technologies) av en spretig samling av företag som sökte en gemensam “själ”. Något som band dem samman och gav dem ett existensberättigande. I det här fallet var den primära målgruppen koncernens 8 000 anställda, inte minst cheferna för olika affärsområden och dotterbolag. Sedan kom företagets infrastruktur; de anställdas familjer, samhället de verkade i, leverantörer, samarbetspartners, aktieägare och politiker – inte nödvändigtvis i exakt den ordningen. I det här faller kom kunderna på sätt och vis i sista hand med resonemanget om vi kunde få alla de andra grupperna att enas och kommunicera en och samma bild av SAAB så skulle det meddelandet även nå alla kunder.
Jag tror inte att jag har arbetat med en generösare uppdragsgivare, och då menar jag inte pengar utan i förtroende. Jag fick fri tillgång till koncernchefen (tack Bengt Halse), dotterbolagscheferna, strategerna som ägnade sina dagar vid teknikutvecklingens absoluta framkant, där teknik möter humaniora, (tack Billy Fredriksson), produktutvecklarna, marknadsförarna, verkstadsmekanikerna och till och med JAS 39 Gripens piloter. Fyra månader av intensiv “research” och många snurrande varv i min hjärna resulterade i följande sammanfattning av SAAB Aerotech.
“Hur många människor krävs det för att göra det omöjliga?
När Neil Armstrong som första människa satte ner foten på månen, krävdes det bara en. Å andra sidan, utan de andra astronauterna i teamet ombord på Apollo XI, så hade det varit betydligt svårare. Och utan alla de hundratusentals människor som år efter år hade arbetat med att skapa de bästa förutsättningarna, hade det överhuvudtaget inte varit möjligt.
På Saab krävs det ungefär åtta tusen. Det som börjar i huvudet på en ingenjör blir till avancerade system inom flyg, rymd och närbesläktad teknik. Separationssystem som ser till att satelliter kommer på plats. Dator-, antenn- och mikrovågssystem som gör att dessa satelliter kan kommunicera. Navigations- och positioneringssystem baserade på satellitdata som ökar säkerheten i luften och till havs. Radarbaserade nivåmätsystem och målsökande robotsystem. Extremt feltoleranta realtidssystem som styr datorelektroniken i flygplan, bilar, mobiltelefoner, satellitmottagare, respiratorer och bärraketer. Delsystem till Airbus och Boeing. Laser- och grafikbaserade simuleringssystem för militär utbildning. Och så Gripen. Världens första, och hittills enda 4:e generationens flygplan som är taget i drift.”
De här raderna utvecklades under åren till en sammanhållen kommunikationsstrategi både för SAAB Aerotech och dotterbolaget SAAB BAE Gripen som genomsyrade allt från koncernchefens tal på bolagsstämmor till annonskampanjer i länder som var potentiella köpare av Gripen.
Att sätta en människa på Månen är idag som att skicka en turist till Mallorca på 1960-talet. Det som var en vision i J.F. Kennedys huvud 1962 blev till verklighet sju år senare. För att förverkliga en mans idé krävdes det hundratusentals människor. Idag räcker det med Elon Musks vision och 10.000 personer. Inom en mansålder åker vi kanske på semester till Månen eller Mars. Frågan är om det är roligare än en grisfest i Las Palmas?
Samma teknik som sätter en människa på månen används för att rädda liv på jorden. Det vi betraktar som högtflygande, slösaktiga utsvävningar, får sin konkreta avkastning i form av räddade liv. Frågan är om ett enda liv är värt miljontals mantimmar, där säkert en och annan har stupat på jobbet? Vem ska bestämma hur vår kunskap fördelas?
Ett litet utdrag ur årsredovisningen för 1998. När man, som jag, får äran att djupdyka i SAAB Aerospace är det oundvikligt att bli imponerad. Jag höll på att skriva att man blir mållös, men då hade jag ju inte få skriva kanske mina allra bästa historier. Du kan läsa dem genom att ladda ner åresredovisningarna för 1997 och 1998.