Framtiden är redan här (tack vare några öl).

Vi kan väl alla vara överens om (förutom Donald Duck Trump) att den pågående pandemin är en katastrof som inte går att mäta. Samtidigt presenteras och spekuleras i vad den påtvingade karantänen, där så många som möjligt arbetar hemifrån, kommer att innebära för våra arbetsplatser i framtiden. Likaså hur system som Zoom kommer att påverka hur vi kommunicerar.

Jag tycker att uttrycket “inget nytt under solen” är passande i sammanhanget och att det som spekuleras i inte är något annat än en naturlig utveckling av det som påbörjades för tusentals år sedan; att vi människor hela tiden hittar på nya metoder att göra samspelet mellan oss lättare, eller mer effektivt om jag ska använda “maskinspråk”. Att det nu går snabbare och snabbare har inget med Corona att göra utan beror i grunden på utvecklingen inom datorkraft och kommunikation. Den framtid som många försöker måla upp en bild av var en verklighet redan för över 20 år sedan, till exempel hos högteknologiska företag som SAAB (inte bilar, utan det andra). Andra exempel är Ericsson och Telia (som alldeles nyss hade bytt namn från Televerket) som ungefär samtidigt experimenterade med distansarbete via internet. Eller IKEA som sedan många år tillbaka har erbjudit möjligheten att arbeta hemifrån. Kanske för att det är svårt att övertala kompetenta personer att flytta eller pendla till Älmhult?

Likaså är ju inte företeelser som Zoom och Skype några tekniska innovationer, det är bara “gammal” teknik som har blivit snabbare och billigare. Jag minns att min partner på den reklambyrå jag drev på 80- och 90-talet, i mitten av 90-talet föreslog att vi skulle ha en egen fiberkabel mellan våra kontor i Linköping och Stockholm. Med hjälp av digitala kameror och ljudanläggningar skulle sedan medarbetarna på respektive arbetsplats kunna “umgås” med varandra i realtid, projicerade på jättelika displayer som täckte en hel vägg. Helt enkelt skapa en virtuell gemenskap. På den tiden tyckte jag att han var tokig. Nu måste jag erkänna att han var osedvanligt framsynt. Att han inte föreslog att vi alla skulle sitta hemma framför var sin skärm, var nog också framsynt, eller egentligen skarpsynt, för oavsett hur avancerad tekniken blir finns det inget som slår riktiga möten mellan människor för att briljanta idéer ska födas och utvecklas. Inga av de mer eller mindre IT-baserade tjänster vi idag utnyttjar har kommit till framför en bildskärm. AirBnB, Über, Facebook, Instagram, Twitter, Tik-Tok och allt vad de nu heter har fötts genom att några “smartskallar” har spånat idéer medan de antagligen drack en öl eller två.

P.S. Om du undrar vad bilden har med saken att göra kan jag svara allt och ingenting. Serietecknaren Ulf Lundqvist har en sällsynt begåvning att vrida om kniven med ett leende på läpparna. Det kan vi alla behöva. D.S.

Pengar är inte allt.

Det är lätt att skylla på bristen på finansiering när en affärsidé kvävs i sin linda. Jag tror inte att det stämmer och då tänker jag till exempel på alla de miljoner som idag kastas på bolag som har klistrat på sig den senaste etiketten; fintech, gigekonomi, disruptive eller sharing (som bland annat är ansvariga för alla elscootrar som dräller på våra gator). För att ta några ur högen. Just företag som vänder upp och ner på en hel bransch verkar ha extra lätt att attrahera kapital, till exempel AirBnB och Über.

Men finansiering är inte en garanti för att bygga en långsiktigt konkurrenskraftig verksamhet. Ett alldeles färskt (oktober 2019) exempel på det är WeWork där stora ord som ”vi ska höja världens medvetande” och missionen att bli ”världens första fysiska sociala nätverk”, visade sig gömma ett relativt ordinärt kontorshotell med gratis öl och Sacco-säckar som främsta konkurrensmedel. När verkligheten kom ikapp pös värderingen ihop från 47 till 10 miljarder dollar. Fortfarande mycket pengar för ett företag som förra året förlorade 1,9 miljarder dollar. Jag förstår att det kan kännas bittert för ett företag med en sund affärsidé och positivt kassaflöde som råkar befinna sig i ”fel” bransch eller som inte är tillräckligt “disruptive” och som därför har svårt att hitta tillväxtkapital.