Trots alla hårmodereportage och annonser för olika hårvårdsprodukter valde de flesta människor en “medelfrisyr”. Våren 1985 bestämde sig Frisörföreningen, som organiserar Sveriges frisörer, att aktivt bidra till opinionsbildningen. Metoden som valdes var att byta frisyr på kända människor. Kampanjen bestod av annonser i kvällspress, stortavlor i Stockholm och affischer på frisörsalongerna.

Som du säkert förstår var drottningen inte tillfrågad. Juridiskt sett var det inte annorlunda än Svensk Damtidnings hovreportage eftersom annonsen saknade kommersiell uppmaning. Moraliskt tyckte vi att det var ganska oskyldigt. Drottningen pressekreterare lät meddela att dom helst såg att vi inte gjorde om det men mellan raderna kunde vi ana att hon också tyckte att det var ganska roligt.

Värre var det med Madonna. Via hennes agent frågade vi om hon kunde tänka sig att vi använde henne i kampanjen.

Hon var förvisso redan känd men långt från den “superstar” hon så småningom blev. Efter några veckor fick vi ett brev från hennes jurister och här behövde vi definitivt inte läsa mellan raderna. Om vi ens tänkte tanken på att använda henne skulle de stämma sk…n av oss. Så det fick bli Nina Hagen i stället.

Annonsen med drottning Silvia fick en av de högsta OBS-värdena som någonsin hade uppmätts. 8 av 10 svenskar kom ihåg den och dess avsändare. Aftonbladet utsåg den till årets bästa annons och så småningom fick hela kampanjen ett Guldägg av Sveriges Reklamförbund. Och det viktigast av allt, kunderna pratade om kampanjerna med sina frisörer. Bollen var i rullning. För att utnyttja detta fortsatte kampanjen året därpå. Men den gången fick drottningen stå åt sidan för nya kändisar.

P.S. Ursäkta bildkvaliteten.  Jag hittade inte annonsen i mina gömmor utan tog den ur en bok om belönad reklam. D.S.

Se alla praktikfall