Äntligen är sommaren här. Efter ett längre uppehåll är både DNs Reklamcup och jag tillbaka. Och precis som föregående år tävlar byråerna om vem som kan göra den sämsta reklamen, liksom att jag bryr mig om att racka ner på den. Men jag kan helt enkelt inte låta bli. De senaste exemplen för min irritation ser du härovan. Oläslig text, ointressant ordlek (plus erigerad banan) respektive obegripligt budskap. Vad har Pantanamera att göra med ansvarigt drickande av alkohol  – möjligen att det inte blir några burkar alls om vi slutar att dricka helt.

När annonser består endast av text och dessutom ofta är oläsbar brukar jag raljera att Art Directorn har gått på semester. Men nu börjar det bli så vanligt att man undrar om han i stället har blivit uppsagd. Det extra intressanta i det här fallet är att annonsen syfte, att man ska skänka pengar, står i en grad som är oläsbar för alla som inte har hökögon eller ett förstoringsglas.