Den kände reklammannen David Ogilvy, som ibland kallas “Reklamens fader”, sa en gång att hemligheten bakom ett långt liv är dubbla karriärer. En under de första 60 åren. Och sedan en till under de 30 åren därefter. Jag är 65 och hoppas att David Ogilvy har rätt eftersom jag då kan se fram emot åtminstone 25 år till. Däremot har jag inget intresse av att byta yrke och det gjorde inte han heller.  För övrigt blev han bara 88 år men det kan vi väl låta passera som ett avrundningsfel.

Den första boken om reklam jag läste gavs ut 1963 av just David Ogilvy. Om jag minns rätt hade den titeln “Nyhet! Gratis! En reklammans bekännelser.” För något år sedan gav jag boken till min äldste son Max när han skulle börja läsa reklam och marknadsföring på Stockholms Universitet, eftersom mycket som står däri fortfarande är aktuellt, till exempel: “Never write an advertisement which you wouldn’t want your family to read. You wouldn’t tell lies to your own wife. Don’t tell them to mine.” och “Much of the messy advertising you see on television today is the product of committees. Committees can criticize advertisements, but they should never be allowed to create them. ” Det senare känns ju extra aktuellt när ett TV-program ideligen avbryts av tondöv reklam för diskmedel och tandkräm. (Och reklamen för spelbolag ska vi bara inte börja prata om ….)

En annan bok som alla som arbetar med reklam och marknadsföring borde läsa är “Reklamen är livsfarlig.” av Sven Lindqvist från 1957 och som kom ut i en nyutgåva för något år sedan.  Sven Lindqvist, som tyvärr dog igår nyss fyllda 87 år (också ett avrundningsfel?), var en av Sveriges främsta essäister och samhällskritiker. Boken är en dräpande vidräkning av reklamen på den tiden men innehåller mycket som är värt att tänka på även i våra dagar. Han skriver till exempel: ” Mycket som kan synas gåtfullt i reklamen får här sin naturliga lösning. Reklamen behövs och blir som den är därför att de flesta varor inte är särskilt bra. Många är skrot och krafs utan ens den lösaste förbindelse med några behov hos oss.” Här sätter han fingret på en öm punkt – att inte ens den bästa reklamen i världen kan i längden rädda en produkt eller tjänst som inte är tillräckligt bra. Och i det fallet håller jag med Sven Lindqvist om att reklamen är livsfarlig eftersom bra reklam kan vara det snabbaste sättet att ta död på en dålig produkt.