• 
  Det har en av världens äldsta affärsidéer, omsätter över 60 miljoner kronor om året och hamnar, med sina över 150 anställda, på 31:a plats över Linköpings största arbetsgivare. Det driver butiker, snickeri,
  textilverkstad, tvätteri, ett tryckeri, en restaurang och ett kafé. Det äger bostadsfastigheter och behandlingshem. En något spretig koncern kan tyckas men det har sina randiga skäl. Företaget vi tänker på har två målgrupper. Den ena består av kommuner, företag och av dig och mig. Den målgruppen försöker man klämma på så mycket pengar som möjligt. Ja, man lyckas till och med att få oss att jobba för företaget helt gratis. Den andra målgruppen betalar ingenting och den är den allra viktigaste. Hur går det ihop?

Som du förstår är det inte vilket företag som helst som det handlar om men hade du gissat på Stadsmissionen i Linköping? Håller inte de på med soppkök och klädinsamlingar – ungefär som Myrorna? ”På många sätt är vi som vilket företag som helst, med krav på professionalism och resultat, berättar Staffan Jonsson, utvecklingssamordnare vid Linköpings Stadsmission och präst i Domkyrkan i Linköping. ”Den stora skillnaden är att vårt resultat inte mäts i pengar utan i människor. Hur vi kan hjälpa samhällets mest utsatta; det kan vara människor med olika former av drogrelaterade problem eller invandrare som saknar både språk och socialt skyddsnät – att göra dem anställningsbara på den öppna arbetsmarknaden. Eller, i värsta fall, att åtminstone ge dem tillbaka lite värdighet. Jag brukar ofta tänka att det lika gärna kunde vara jag som satt där med en pilsner i handen.

En annan viktig skillnad mot ”vanliga” företag är att Stadsmissionen inget högre önskar än att deras marknad ska minska så att de inte längre behövs. Tyvärr råder det ingen brist på ”kunder”. Fattigdomen i Sverige ökar. Parallellt med vårt ”fredagsmys” finns en misär som de flesta av oss aldrig ser eller kommer i kontakt med. Ett annat Sverige där hungriga barn möts av tomma kylskåp.

”Varje dag möter vi runt 400 människor i våra olika verksamheter; på våra verkstäder, behandlingshem, stödboende och i vår kontaktverksamhet. Det handlar till stor del om människor som har nått absoluta botten, som många av oss inte ens tycker är värda smutsen under våra skor. Vi är antagligen det enda stället där dessa människor bemöts med värme och respekt; där de blir tilltalade med sitt rätta namn. Här blir alla sedda. Alla blir bekräftade.”

”Vi är obotliga optimister. Hur långt ner man än har sjunkit så är det aldrig kört. Det finns alltid ett hopp. Vi har många exempel på när de mest förhärdade missbrukare är nere på botten och vänder. Vad som egentligen händer är jag inte rätt man att svara på men det måste börja någonstans inne i människan. I hjärtat. Jag tror att det handlar om kärlek och bekräftelse. Att man börjar vara någon. Att man är en människa som räknas. Jag tror att alla människor längtar efter att vara en del av samhället, att ha ett jobb och kunna försörja sig själv. Ingen vill egentligen vara samhället till last.”

Kapitalism med stort hjärta.

Stadsmissionen är ett så kallat socialt företag. Verksamheten finansieras till ca 75 % av ersättningar för de sociala tjänster man levererar till kommuner och landsting. Resten kommer från de egna affärsverksamheterna samt, i en växande utsträckning, från näringslivet.

”Det ligger ju i tiden att företag vill synas i mer ideella sammanhang. Att man har en policy om att man ska vara med och aktivt bidra till samhället. Det kan både vara en fråga om företagets egen image och en djupare önskan om att kunna göra något för en annan människa – utan krav eller förväntningar på en motprestation. Det finns en glädje i att känna sig delaktig; att vara med och göra skillnad. Det här gäller båda företag och privatpersoner. Trots att de flesta av oss har det så bra så är det något som saknas. Vi har jobbat och kämpat, fått en viss standard; bil och villa, kan kosta på oss ditten och datten, resor och en ny kaffemaskin. Och så kommer tanken smygande – var det här verkligen allt?!” Den här utvecklingen har resulterat i ett 80-tal ”vänföretag” som stödjer verksamheten med pengar, produkter och tjänster. De bidrar även med specialistkunnande inom områden som ekonomi, juridik och fastighetsförvaltning. Självklart utan kostnad.

”Tyvärr räcker det inte med ett stort hjärta. För att kunna göra skillnad måste vi ha en kompetent organisation och en kompetent styrelse. Det är viktigare än att de sitter i kyrkbänken klockan 11 varje söndag.” En annan effekt av den utvecklingen mot ett förhoppningsvis mänskligare samhälle är de över 120 volontärer som arbetar utan ersättning. Medan många organisationer har svårt att få folk att engagera sig ideellt blir Stadsmissionen nästan nedringt av människor som vill hjälpa till. Och man behöver inte vara religiös.

”En del kanske tror att vi är ute efter att frälsa själar och på sätt och vis har de rätt. Frälsa är ju ett annat ord för att rädda. Annars är religionen inget vi tjatar om. Vi arbetar professionellt med att försöka rädda människor i nöd. Jag tror att varje människa har en kallelse. Vi har alla våra unika förutsättningar och när de utnyttjas till fullo – ja, då händer något fint. Man känner en glädje över att finnas i sitt element. “

”Att bli sedd, bekräftad och tagen på allvar är kanske Stadsmissionens viktigaste uppgift. – avslutar Staffan. Det är därför vi finns till. Att se de människor som ingen annan ser.” Slå den affärsidén, den som kan!

Alla arbetsplatser har en historia värd att berätta. Om idéerna bakom dem och människorna som får idéerna att fungera. Historier om värderingarna som vägleder dem och om drivkrafterna som för dem framåt och uppåt. På Kinnarps hör vi dessa historier varje dag. Vissa av dem inspirerar oss, andra manar till eftertanke. Vissa arbetsplatser har historier som känns extra angelägna att berätta. Det här var nummer ett i vår serie om dessa