Bra reklam för reklambyråer?

 

Så var det dags för DNs årliga “Reklamcup” igen, där reklambyråer tävlar mot varandra i att producera “kreativa helsidor” i gissa vilken tidning. Som vanligt slår de flesta reklambyråer knut på sig själva och levererar alster som avsändaren aldrig skulle betala för om inte annonsutrymmet var kraftigt rabatterat, eller gratis, och om byrån hade mage att kräva ett arvode. Som vanligt begär man att läsaren ska vara intresserad av reklam och av att gissa gåtor. Av exemplen ovan är det väl bara Volkswagen som inte offrar sitt varumärke på “kreativitetens” altare. De andra tre har obegripliga budskap för de icke-initierade. Det sägs ju att ingen orkar läsa texten i en annons så varför ska man göra den läsbar?!

Fyndigt eller förståeligt?

Den som följer min blogg har väl knappast kunnat undgå att jag ofta funderar på hur reklambyråer och dessas uppdragsgivare tänker. Ett exempel som jag har retat upp mig länge på är när Scandlines Sverige AB och HH Ferries AB, som båda trafikerar Helsingborg – Helsingör, slog ihop sina påsar och döpte om sig till FORSEA. Man motiverar namnet med att det “tydligt visar att man menar allvar med satsningen att bli regionens mest hållbara transportföretag. Med det nya namnet ForSea speglas passionen för havet men också rederiets önskan om att aktivt vara med och bidra till regionens framtid.” och “Vår satsning på helt batteridrivna färjor gör att vi inte bara är det mest effektiva transportalternativet, utan också det mest hållbara.” Uppriktigt sagt förstår jag inte kopplingen mellan namnet och ambitionen att bli det mest hållbara transportföretaget – är det den gröna färgen som ska signalera detta? Tilläggas bör att det genom sammanslagningen inte längre finns någon konkurrens om man vill åka över sundet, så varför överhuvudtaget positionera om sig? Kunde inte spara de pengar som ett nytt profilprogram kostar, inklusive att måla om alla båtar (hoppas att färgen är miljövänlig), eller om man nu nödvändigtvis måste byta namn, varför inte till något som målgruppen direkt kan förstå? Till exempel HELSINGLINE ?

Att låna är att stjäla en smula.

Är det någon mer än jag som anar ett visst släktskap mellan Vattenfalls annons i DN häromdagen och den Guldäggsbelönade reklam – Två hål i väggen – från 1998 producerad av Lasse Liljendahl på reklambyrån OCH? Visst kan det vara OK att stjäla och låna idéer, i synnerhet som det är reklam för sin uppdragsgivare. Men – när det gäller ett bidrag i Reklamcupen där reklambyråerna ska ta ut svängarna och visa hur kreativa de är känns det lite torftigt. Till sitt försvar kan dock framföras att den nya annonsen är lite kul om man tar sig tid att granska den noga.

Är botten äntligen nådd?

För någon vecka sedan ondgjorde jag mig över Dagens Nyheters Reklamcupen där reklambyråer utan hämningar kan släppa loss sin kreativitet, ofta på kundernas varumärkes bekostnad. Då trodde jag inte att det kunde bli mycket sämre men tävlingsannonserna i dagens DN slår faktiskt nya rekord i dumhet och slöseri med både annonsutrymme och läsarnas tid. I den mån någon överhuvudtaget försöker tyda vad annonsörerna vill. Den ena annonsen för Stockholms Lokaltrafik illustreras med Edvard Munchs berömda tavla “Skriet”, en tavla som brukar förknippas med den djupaste ångest. Kanske är det en “ärlig” annons som beskriver de känslor som uppstår när pendeltåget som vanligt inte kommer i tid. Den som mot alla odds studerar annonsen närmare upptäcker att personen är försedd med hörlurar, att det finns ett tåg i bakgrunden och att den mikroskopiska texten i botten av annonsen handlar om någon form av pod eller app som guidar dig till alla konstverk i tunnelbanan. Att jag inte förstod det direkt.

Den andra annonsen för Bring är ännu knepigare och ser ut som något har gått fel i tryckeriet. Halva sidan är tom, texten går inte att läsa, logotypen är kapad. Jag tycker att Bring ska reklamera annonsen på studs. Och att de borde byta reklambyrå – gärna till mig.

P.S. Mig veterligen finns det inget konstverk av Edvard Munch i tunnelbanan. Bara en så’n sak. D.S.

“Varning för kreativa reklambyråer!”

Resumé bjuder ofta på intressant läsning, såväl irriterande som inspirerande och insiktsfulla. Till de senare hör Carin Fredlunds inlägg kring värdet av kreativ reklam, något som jag förresten har berört i tidigare inlägg. Bland annat citerar hon Joakim Örnstig på Philips TV som förklarade att det förekommit, att han under sin karriär som marknadschef vänt i dörren när han kommit in på en byrå med väggarna fulla av guldägg. “Att ha ett Guldägg är väl inget problem. Det är klart att det finns byråer som vinner och som är duktiga, men som marknadschef vill jag ha en byrå som verkligen bryr sig om kunden. Därför ska jag inte välja en byrå som är så pass stor att de har tio Guldägg på väggen”, tyckte han. Då är det väl tur att han aldrig har gått genom dörren på Forsman & Bodenfors eller för den delen “saliga” Brindfors (Inte nuvarande upplaga, förstås) eller Hall & Cederqvist vars väggar bågnade under allehanda utmärkelser för kreativitet samtidigt som de hade några av Sveriges största och mest kräsna reklamköpare som uppdragsgivare (SAS, IKEA, Volvo, Arla för att bara nämna några). Jag rekommendera alla att läsa  Carin Fredlunds inlägg liksom hennes egen blogg Nota Bene.