Art Directorn har semester.

by | Jul 15, 2020 | Reklam

När katten är borta dansar råttorna på bordet. I det här fallet är det copywriters som har fått fria händer; vilket är ett genomgående tema när det gäller DNs Reklamcup. Särskilt kreativa verkar de inte vara, åtminstone jämfört med de som jag samarbetade med på 80- och 90-talet (ja, jag vet – djävla gubbdjävel). Att de s k kreatörerna skådar i sin egen navel har vi vant oss vid men nu, framföra allt när det gäller “annonsen” för Rädda Barnen, har man tagit till förstoringsglaset för att få syn på själva navelluddet. Då menar jag inte att de har tagit till det urgamla knepet att utmana folk att läsa annonsen (vilket sällan eller aldrig har fungerat), i det här fallet skriver man också att “Du kommer aldrig att vinna Reklamcupen i DN för att du kommer aldrig skriva en reklamannons.” Oj, oj, oj. Är det verkligen det som Rädda Barnen vill kommunicera? Att om man skänker pengar så kommer fler att bil s k copywriters? I så fall får vi innerligt hoppas att de blir bättre än den här plattmasken.  “Annonsen” för IQ är inte mycket roligare och verkar att hämta inspiration från den senaste byråfesten. Jag håller med i deras slutkläm; “Då är det inte kul längre.”

P.S. Finns det några andra sorters annonser än “reklamannonser”, frågar sig en djävla gammal reklamgubbe. D.S.

P.P.S. På min tid fick jag lära mig att aldrig använda mig av företags logotyper i brödtext, men det är väl bara gammalt nys det också? Densamme.

 

Är botten äntligen nådd?

by | Jul 9, 2019 | Reklam

För någon vecka sedan ondgjorde jag mig över Dagens Nyheters Reklamcupen där reklambyråer utan hämningar kan släppa loss sin kreativitet, ofta på kundernas varumärkes bekostnad. Då trodde jag inte att det kunde bli mycket sämre men tävlingsannonserna i dagens DN slår faktiskt nya rekord i dumhet och slöseri med både annonsutrymme och läsarnas tid. I den mån någon överhuvudtaget försöker tyda vad annonsörerna vill. Den ena annonsen för Stockholms Lokaltrafik illustreras med Edvard Munchs berömda tavla “Skriet”, en tavla som brukar förknippas med den djupaste ångest. Kanske är det en “ärlig” annons som beskriver de känslor som uppstår när pendeltåget som vanligt inte kommer i tid. Den som mot alla odds studerar annonsen närmare upptäcker att personen är försedd med hörlurar, att det finns ett tåg i bakgrunden och att den mikroskopiska texten i botten av annonsen handlar om någon form av pod eller app som guidar dig till alla konstverk i tunnelbanan. Att jag inte förstod det direkt.

Den andra annonsen för Bring är ännu knepigare och ser ut som något har gått fel i tryckeriet. Halva sidan är tom, texten går inte att läsa, logotypen är kapad. Jag tycker att Bring ska reklamera annonsen på studs. Och att de borde byta reklambyrå – gärna till mig.

P.S. Mig veterligen finns det inget konstverk av Edvard Munch i tunnelbanan. Bara en så’n sak. D.S.

Tänk på naturen. Spara papper.

by | Jul 2, 2019 | Reklam, Uncategorized

Varje sommar arrangerar Dagens Nyheter något som de kallar för “Reklamcupen” i syfte att fylla annonsutrymme som annars skulle stå tomma. Idén verkar vara att reklambyråerna ska ges möjlighet att ta ut de kreativa svängarna ordentligt utan att kunderna som vanligt lägger sig i. Antagligen är annonsutrymmet gratis eller åtminstone kraftigt rabatterat eller hur ska man annars förklara att uppdragsgivarna går med på att sätta in annonser som de som var införda i dagens DN?! Och dessa är inga undantag, snarare är det så att deltagande reklambyråer verkar strunta i allt som heter målgrupp, kommunikation och effekt. Dessutom kan man undra om alla ADs är på semester. Att uppriktigt tro att någon mediekonsument har tid och lust att lösa dessa reklamgåtor är för mig helt obegripligt. Svaret på Arbetsförmedlingens fråga i annonsen till höger blir alltså ett rungande “Nej!”.

P.S. Klicka på bilden om du trots allt vill läsa. D.S.

Snömos i stället för socialt ansvar.

by | Jun 18, 2019 | Allmänt

I dagens Dagens Nyheter behandlar krönikören Johan Croneman elitkonferensen Brilliant minds där världens rika och mäktiga gömmer sig bakom kaskader av meningslösa ord och sinnesvidgande yoga-övningar. Undrar om Obama gjorde hunden?  Årets tema är “Fluxability Quotient”, ett begrepp som saknar mening om man inte som de fyller det med floskler. Hör bara: “FQ: a symphony of big picture thinking. Flow. Transition. The power of conscious evolution. FQ empowers ones ability to move, shift, change, progress and flow strong with the current of the future. This is the theme of Brilliant Minds 2019. FQ measures sustainability in the art of constant transformation. High FQ entails bucking “the way things have always been done” and blazing your own path over and over ad infinitum. To fulfill FQ to the maximum, entrepreneurs and leaders must work in a marriage of exponential creativity and core values rooted in equality, transparency, social responsibility, and a harmony of land and humankind.” Om du har hängt med så här långt kanske du som jag slås av vilka höga tankar de har om sig själva.  Jag tänker även på Mark Twains citat: “Why use a five-dollar word whe you can use a fifty-cent word?” Men här räcker inte fem dollar långt.

Förra året omdefinierade de begreppet “fenomen” till att betyda innovatör av högsta graden, en klass som naturligtvis deltagarna och arrangörena själva tillhör. Jag vill inte förringa deltagarnas prestationer men att räkna Goldman Sachs CEO till den skaran säger allt. Det är som när Bono kränger American Express med alibit att rädda världen. Det räcker inte med att vara rik man måste också vara god, under förutsättning att man får frottera sig med världens makthavare och få tillräckligt med PR för detta.  Man får hoppas att riktiga filantroper som Bill Gates och Warren Buffet håller sig på behörigt avstånd. Och nej, jag är inte bitter. Inte det minsta. Men så har jag kanske inte en tillräckligt brilliant hjärna för att förstå.