På Östgötaslätten i utkanten av Linköping projekteras just nu en av de märkligaste kontorsfastigheter som någonsin byggts. 54 meter högt, kommer den, när den står färdig år 2014, att sträcka mot vinden som ett segel av glas. Men det är insidan som är mest spektakulär. Här kommer närmare 5 000 kvadratmeter kontorsyta att samsas med ett ”vertikalt växthus” med 4 000 kvadratmeter odlingsbar yta. På Kinnarps använder vi begreppet ”Green ideas at work” för att beskriva vår helhetssyn kontor och miljö  – här får det en ny och ytterst påtaglig dimension.

”Bristen på odlingsbar mark och på vatten är en av mänsklighetens stora hot.” berättar Hans Hassle, Vd för Plantagon, ett företag som har föresatt sig att göra något åt problemet. ”Det finns uppskattningar om att vi redan idag brukar 80 procent av jordens odlingsbara areal.  I Sverige importerar vi runt 75 procent av allt det vi och våra djur äter. Det växer någon annanstans. Likadant ser det ut i de flesta västländer. Varefter befolkningen och städerna breder ut sig och den odlingsbara marken hamnar under asfalt och betong blir avståndet mellan produktionen och konsumenterna allt längre. Det här problemet har vi redan idag i jättestäder som Shanghai, där maten bokstavligen fastnar i trafiken. ”

Livsmedel av hushållsavfall.

Plantagons lösning på bristen på mark är ett system för att odla så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt och samtidigt förbruka ett minimum av energi och vatten. Det gör man genom att odla på höjden. Högst upp planteras grödorna i lådor med en blandning att pimpsten och näringsvätska. Ett sinnrikt, spiralformat system transporterar grödorna successivt nedåt för att skördas när de når botten.

”Energiförbrukningen har varit den stora utmaningen.  I Linköping sker uppvärmningen med hjälp av spillvärme från fjärrvärmesystemet. Den koldioxid som växterna behöver, och som normalt måste köpas in, den får vi som en biprodukt av Tekniska Verkens biogastillverkning, som i sin tur tillverkas av hushållens organiska avfall. På det sättet kan vi faktiskt göra livsmedel av de restprodukter som annars är ett stort problem.”

Växthuset i utkanten av Linköping blir det första i sitt slag och därför något av en forsknings- och utvecklingsavdelning. För att minska behovet av mellanled, och spara pengar, är tanken att växthusen framöver ska byggas mitt inne i städerna, där konsumenterna finns.

”Vi har inlett ett samarbete med Tongji University i Shanghai, Kinas ledande universitet för stadsplanering. Det är ju här marknaden finns. Det är därför vi i Linköping har bestämt oss för att odla pak choy, en salladskål som ingår i många asiatiska rätter, för att visa att vi kan odla deras basvaror. Just nu diskuterar vi med olika livsmedelkedjor hur vi ska kunna ta hand om de 300-500 ton som vi kommer att producera varje år. Det vill till att Linköpingsborna börjar woka lite oftare.”

Förbättra världen. Ett steg i taget.

Om idén med vertikala växthus känns märkligt så är det ingenting jämfört med historien bakom. Hans Hassle är varken agronom, stadsplanerare eller tekniker. Större delen av sitt liv har han arbetet med frågor som handlar om företagens samhällsansvar, det som kallas CSR (Corporate Social Responsibility).

”Jag kan se tre skäl att företag intresserar sig för CSR. Det första är att man ser en affärsmöjlighet, det andra för att minska risken att bli inblandad i skandaler och det tredje, och viktigaste, att man menar allvar med sitt samhällsengagemang. Det vi försöker göra är att använda företagets kommersiella verktygslåda för att lösa ett samhällsproblem. Det kan ju “normala” företagsledare och investerare tycka är heltokigt men det tycker inte vi.”

CSR har, som så många andra akronymer, en tendens att bli ”mycket snack och lite verkstad”. För att visa att man menar allvar drivs Plantagon därför efter en ny företagsmodell som Hans Hassle kallar ”companisationen”, där konkurrenskraften byggs upp av frivilligt ansvarstagande, fullständig transparens och demokratisk styrning.

”Det finns ett enormt sug efter en ny typ av företag. Jag tror att många människor är förbannade på hur det fungerar idag. Man behöver heller inte vara politiskt bevandrad för att se att det har blivit en obalans i systemet med en global ekonomi som saknar en motsvarighet på den politiska sidan. Den obalansen stör sig många människor på. Vill man göra något åt det räcker det inte att prata om CSR utan nu är det upp till bevis. Var vinsterna hamnar. Vilka värderingar som styr verksamheten och vilka ägare man har.”

Hållbarhet för sju generationer.

Som om historien om Plantagon inte var tillräckligt bra, blir den nu ännu bättre. I sitt arbete med CSR hade Hans Hassle ofta kommit i kontakt med Oren R. Lyons, Faithkeeper för Onondaga Nation och en av Nordamerikas mest inflytelserika ledare för ursprungsbefolkningar.

”En dag år 2002 frågade Oren mig om jag inte kunde hjälpa Amerikas ursprungsbefolkning att hitta andra sätt att tjäna pengar än att bedriva casinoverksamhet och sälja skattefri tobak. Jag kom då att tänka idén om vertikal, ekologisk odling som en svensk innovatör, Åke Olsson, hade presenterat för mig några år tidigare men som jag då tyckte vara fullkomligt ointressant. Jag frågade Oren om de var intresserade av att försöka lösa matsäkerhetsfrågan tillsammans med oss och Sweco, som jag redan samarbetade med kring hållbarhetsfrågor. Det tog sex år av diskussioner innan vi var överens men 2008 startade vi tillsammans Plantagon, som världens första ”companisation” med Onondaga Nation som största aktieägare.”

Plantagon arbetar även med vertikala odlingssystem för kontorsmiljöer, för att förbättra arbetshälsa och effektivitet. Om man inte kan förbättra hela världen direkt så kan man göra det ett rum i taget.

Onondaga Nation eller ”People of the hills” som de också kallas, ingår i Irokesförbundet, ”Haudenosaunee”; en över ett tusen år gammal politisk federation vars styrelseskick låg till grund för den amerikanska konstitutionen.

”Att vi vågade ge oss in på det här området berodde till stor del på att vi tänkte som så, att om vi lyckas skulle vi kunna bli ett bra föredöme för andra. Vi hade inte någon klar affärsmodell när vi började. Vi visste inte hur vi skulle lösa alla tekniska frågor. Vi visste inte heller hur vi skulle säkra energiförsörjningen. Allt detta har vi tagit som utmaningar och löst problemen längs vägen. För att kunna göra på det här sättet krävs det att man har speciella – uthålliga – ägare. Irokeserna har ett synsätt där allt vi gör ska bedömas mot hur det påverkar sju generationer framåt. Vilka konsekvenser kommer de beslut vi fattar idag att få för dem?”

Alla arbetsplatser har en historia värd att berätta. Om idéerna bakom dem och människorna som får idéerna att fungera. Historier om värderingarna som vägleder dem och om drivkrafterna som för dem framåt och uppåt.  På Kinnarps hör vi dessa historier varje dag. Vissa av dem inspirerar oss, andra manar till eftertanke. Vissa arbetsplatser har historier som känns extra angelägna att berätta. Det här var nummer tre i vår serie om dessa.

Every workplace has a story worth to be told. About the ideas behind them and the people that makes the ideas work. Stories about the values that guides them and the forces that drives them onwards and upwards. At Kinnarps we hear theese stories every day. Some of them inspires us, others invites reflection. Some workplaces have stories that seems more urgent than others to be retold. This was number three in our series about thoose.