Alla arbetsplatser har en historia värd att berätta. Om idéerna bakom dem och människorna som får idéerna att fungera. På Kinnarps hör vi dessa historier varje dag. Vissa av dem inspirerar oss, andra manar till eftertanke. Vissa arbetsplatser har historier som känns extra angelägna att berätta, till exempel den om Tomas Ek och hans kollegor på Elanders, Fälth och Hässler och hur de lurar våra hjärnor att se saker som egentligen inte finns.

Egentligen är allting svart. Eller vitt.  Det vi kallar ”färg” är bara mer eller mindre subjektiva sinnesförnimmelser i våra hjärnor. Trots det kan ett öppet öga uppfatta cirka åtta miljoner olika färger. Det är människans färgrymd.

Tryckpressens färgrymd är på cirka 5 000 färger. Med hjälp av denna, hårt begränsade, palett ska tryckaren förmedla värmen i en sommaräng, smaken av en söndagsstek eller de bilder som skapats i huvudet på en fotograf. Det paradoxala är att det är enklast att återge färg, medan det allra svåraste är grått. När man ska testa gränserna för vad en tryckpress klarar av trycker man därför plattor med olika gråa toner som obönhörligen avslöjar teknikens eventuella brister. 

Vad bilden föreställer är dess mening.

Kanske är det av samma skäl som många fotografer fördrar att arbeta i svart-vitt.  För att det blottlägger essensen. Ett utmärkt exempel på detta är Christer Strömholm; en av världens främsta 1900-talsfotografer som först efter sin död år 2002 fått det erkännande han förtjänar. Idag nämns han i samma andetag som Richard Avedon, Henri Cartier-Bresson och Sebastian Salgado. ”Le Grand Suèdois” som den franska tidningen Le Monde kallade honom i en recension.

Strömholm intresserade sig alltid mer för bilden än för tekniken: ”Tekniken måste alltid underordna sig bilden och fotografens intention. Det är fotografen som bestämmer. Fantasi är viktigare än verkligheten.” sade Christer Strömholm. Man kan då fråga sig om och hur det är möjligt att förmedla dessa, fantasins bilder, utan att tekniken ställer sig i vägen? Till exempel i en bok? 

Konstens fiende är okunnighet.

Just den problemställningen är vardagsmat för Tomas Ek och hans kollegor på Elanders, Fälth & Hässler i Värnamo. Genom att behärska både fotografins och tryckprocessens egenheter åstadkommer de resultat i periferin av det möjliga. Där andra tryckerier ser problem och tackar nej, ser Fälth & Hässler en möjlighet skruva upp kraven ytterligare några steg. En inställning som har gjort dem till något av hovleverantör inom kvalificerad bokproduktion. Därför var det inte direkt förvånade att man, 10 år efter hans bortgång, blev tillfrågade om man ville åta sig produktionen av en monografi över Christer Strömholms liv och omfattande konstnärskap. 

”För oss var detta ett förtroendeuppdrag.” berättar Tomas Ek. ”I en sådan här produktion är det mångas rykten som står på spel. Först och främst konstnärens men även formgivarens, författarens och förlagets. Och så vårt eget, förstås. Upplevelsen av en bild är ju subjektivt, beroende på våra olika utgångspunkter. Vad den ena tycker är bra kan den andre tycka är dåligt. Vår styrka är att vi underordnar oss konstnärens – fotografens eller målarens – intentioner. Vi befinner oss mitt emellan det konstnärliga och det rationella. Vi har ansvaret att tolka det konstnärliga så att det går att återskapa i en industriell process.” 

Christer Strömholms tidiga bilder karaktäriseras av en särskild svärta, nästan helt utan gråtoner. Han kallade det själv för ”Christer Christian’s black and white.” Men när man skulle trycka dessa bilder upptäckte man att de, precis som våra minnen, bleknat med åren. Att återskapa hur de såg ut från allra första början, när de kom ut från mörkrummet för över 60 år sedan, var därför en av de allra största utmaningarna.

”Vår uppgift, oavsett om det gäller mat-, natur eller konstböcker, är att få ut så mycket som möjligt av alla bilder men marginalerna är mindre när det gäller konst. Verkligheten har en större feltolerans. Vi kan uppleva att en himmel är olika blå utan att någon av oss behöver ha rätt eller fel, medan det i konsten bara finns en verklighet, varken mer eller mindre, och det är konstnärens”.

Rätt kan vara fel.

”För att komma nära den verkligheten gör vi ibland medvetet fel i förarbetet för att landa rätt i trycket. Men då gäller det att ha koll på både hur papperet och tryckfärgen beter sig tillsammans. Ja, till och med vilka gummidukar som ska användas. Det är lite som ”Haute Couture” med handpåläggning hela vägen. De som vänder sig till oss har ofta blivit besvikna med resultatet från standardiserade trycklösningar och vill inte bli besvikna igen. I många fall är det bara vi som får röra deras bilder.” Att göra på rätt sätt, enligt standard, kan alltså vara fel, för att travestera en av Christer Strömholms aforismer. 

I det här fallet resultatet av de medvetna felen ”Post Scriptum”, ett 402 sidor tjockt och över två kilo tungt bokslut över femtio års fotograferande.  ”En snyggt förpackad bildskatt och äntligen med riktigt bra tryck.” som någon recensent skrev, vilket säkert gladde de vänstra hjärnhalvorna hos Tomas och hans kollegor. ”Mästerligt. Svindlande vackra bilder, suggestiva, intagande och drabbande.” skrev en annan. Och det var ett betyg som antagligen värmde ännu mer. Än en gång hade man i sitt dagliga arbete lyckats med det som kanske är viktigaste av allt, och det gäller absolut inte bara för boktryckaren; att inte ställa sig i vägen för upplevelsen.

P.S. För den som, med tanke på rubriken händelsevis känner sig lurad på konfekten säger vi bara som Christer Strömholm själv en gång har sagt: Var dag har sin metod. 

P.P.S. Samtliga mellanrubriker är kloka ord lånade av Christer Strömholm.